Något  jag tyckte väldigt mycket om i Istanbul var tekulturen och hur teet på de flesta ställen serverades i små timglasformade glas med eller utan mönster. I Bastarden från Istanbul återkommer dessa typiskt turkiska teglas vid flera tillfällen:

“Medan hon satt där och pratade med honom lät hon blicken vandra lite förstrött över hyllorna och plötsligt stannade den på en teservis i glad. Sådana här serviser tillhörde det som hon inte kunde låta bli att köpa – teglas med förgyllda stjärnor på, tunna, fina skedar och spröda tefat med förgyllda band runt den tjockaste delen. Vid det här här laget hade det säkert ett trettiotal serviser i den här stilen hemma och allihop hade hon köpt. Men eftersom de gick sönder så lätt kunde hon lika gärna köpa en till” (kap. 1)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Resten av mänskligheten hamnar i två grupper: de vegeterande som tycker allt är bra och så teglasen som inte är starka nog att gå emot, trots att de inte tycker att allt är bra. Det är den sistnämnda gruppen som är den värsta. (kap 11)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag köpte med några glas hem och te, som egentligen inte är riktigt te utan snarare någon form av dryck full av socker…men burkarna är fina!

Jag fick upp ögonen för Bastarden från Istanbul skriven av Elif Shafak när jag innan resan till Istanbul letade efter böcker som utspelade sig där. Det var tur, annars hade jag  gått miste om en riktigt läsvärd bok och ett författarskap värt att utforska vidare.

Det vilar en förbannelse över Asya Kazanc familj. Alla män dör i förtid. Det har resulterat i en familj full av färgstarka och delvis excentriska kvinnor. Aysa bor tillsammans med sin mamma Zeliha, sina mostrar och sin mormor i en stor våning i Istanbul. Hon är det yngsta och mest upproriska av kvinnorna i familjen, hon är stark och går sin egen väg, personlighetsdrag  hon har fått av sina mamma som 19 år gammal bestämde sig för att behålla barnet hon blivit gravid utan att fadern längre fanns i bilden.

Det finns en man i familjen Kazanc som fortfarande lever. Det är Zelihas broder Mustafa, för att undkomma sitt familjeöde flyttade han till USA där han efter studierna gifte sig med Rose och blev styvfar till Roses dotter Armanoush.

Armanoushs biologiska pappa är armenier och Armanoush funderar mycket på sitt ursprung.  Utan att berätta det för någon tar hon kontakt med Mustafas familj och åker till Istanbul för att söka sina rötter. Genom Aysas och Armanoushs möte och växande vänskap kommer flera  familjehemligheter upp till ytan. Genom historiens olika karaktärer behandlas Turkiets nutid och dess historia. Eftersom det sker just genom enskilda personers öde och liv känns det nära och blir engagerande.

Bastarden från Istanbul  är både  intressant och engagerande, dessutom lyfter  Elif Shafak  problematiska delar ur Turkiets historia vilket gett min kunskap om den turkiska historien några fler bitar.

Det är en livfull och spretig historia med många färgstarka karaktärer. Ibland har jag lite svårt att hålla isär dem. Jag tycker även att  porträtten av de olika karaktärerna blir något schablonartade då det inte verkar finnas tid att fördjupa sig i deras öden. Ett exempel är Aysas mamma Zeliha, det är henne som boken börjar med. När hon som 19-åring är på väg till en klinik för att gör abort. I denna första del av boken står hon i centrum för att sedan förpassas till en mer tillbakadragen om än viktig roll. Det är synd, jag hade gärna velat veta mer om henne.

På det stora hela tycker jag detta är en riktigt bra bok. Miljöskildringarna är strålande. Många gånger beskrivs staden Istanbul, dess karaktär och egensinnighet vilket blir extra roligt då jag kan tillfoga min egen bild av staden till historiens. Jag inser också att jag bara skapat på Istanbuls yta och att där finns oändligt mycket mer att utforska.

När jag läste Bastarden från Istanbul blev jag nyfiken på personen bakom berättelsen. Hon heter Elif Shafak (född 1971) är en av Turikets mest lästa kvinnliga författare.  Bastarden från Istanbul är den enda av hennes böcker som hittills översatts till svenska men det finns sex böcker till av henne att läsa på engelska. På ted talks hittade jag ett föredrag där hon berättar som sitt författarskap. Väl värt att lyssna på!

Vissa fredagar är mer efterlängtade än andra. Denna fredag är en sådan av den enkla anledningen att jag behöver en paus,bara ta det lugnt, läsa och ordna med mina växter. På helgens läsrepertoar står två lånade böcker:

Av mamma har jag lånat Bittrare än döden av syskonen Camilla Grebe och Åsa Träff som är andra boken om terapeuten Siri och hennes kollegor. Jag tyckte att första boken Någon sorts frid var riktigt bra så jag hoppas att denna bok bli helgens sträckläsare.

Av en kollega har jag fått låna trädgårdsboken Tasha Tudors trädgård. En jättemysig bok som under ett år i ord och bild följer Tasha Tudors trädgård och hennes arbete med växterna. En riktigt avkopplande & harmonisk bok.

Trevlig helg!

En favorit i repris.

När ingen ser är så en tegelsten så den kommer nog att hänga med ett tag!

Just nu går det trögt med läsandet av 1Q84 Andra boken av Murakami. Lite mer än halvvägs in i boken är jag smått besviken, gillar inte gillar den riktning en del av historien har tagit. I andra avseende står histoiren mest och stampar tycker jag.

Annat var det en solig dag för någon vecka sedan då jag läste 1Q84 Andra boken på en solig uteservering och fortfarande tyckte att boken levde upp till mina förväntningar.

 

Jag hoppas att det vänder igen. Det vore en besvikelse om trilogin inte håller måttet…

Jag längtar till Frankrike, mest till Paris eller Nice. För att avhjälpa längtan lite läser och lyssnar jag på Bonjour tristesse skriven av Françoise Sagan. Jag lyssnar på den som ljudbok på franska och så läser jag den samtidigt på svenska.

Jag slår alltså två flugor i en smäll, tränar min franska samtidigt som jag läser en klassiker. En strålande kombination!

 

Den senaste tiden har jag sett filmatiseringarna av både Extremt högt och otroligt nära

& Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och jag måste säga att båda var väldigt sevärda.

Båda filmerna hade lyckats fånga och bevara bokens andemening och känsla. Klart sevärda båda två, men helst efter att böckerna är lästa!

 

Under valborgsledigheten var det hög tid att ägna en del uppmärksamhet åt mina odlingar.

Då upptäckte jag att plantering och omplantering av mina växter blir allra trevligast i sällskap med en ljudbok, så jag började lyssna på Outsider som läses av författaren själv det vill säga Torbjörn Flygt. Jag har inte läst Underdog och hade ingen uppfattning om Outsider. Det är spännande att bara börja lyssna på en ny bok utan några förutfattade meningar om vad som komma skall. Nu är jag en tredjedel in i boken och tycker den är riktigt bra!

Jag blev väldigt nöjd när 1Q84 Andra boken landade i brevlådan.

Andra boken tar vid där den första slutade, utan resumé eller tillbakablickar så det gäller att komma ihåg vad som hänt! Än är jag bara ett par kapitel in i andra boken men den bådar gott!

 

När ingen ser av Elizabeth George

Drygt 150 sidor in i denna tegelstensdeckare på dryga 600 sidor känns det som en ganska klassiskt deckare skriven av Elizabeth George. Detta är den 13:e i ordningen om poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers. Och fler finns det!

När jag började läsa deckare var det Georges serie jag började med och jag har nog läst nästan alla de föregående 12 under årens lopp.  Men nu var det ett par år sedan sist och det är roligt att återigen få följa Lynley och Havers. Det är nästan som att återser gamla vänner.

Older Posts »